Jepp då kanske jag ska berätta lite om gårdagen....

Vi packade in Winston och hans grejjer i bilen och släpet och åkte mot borås vid 9.30, vi hämtade upp carro på vägen för hon ville följa med.

Det gick rätt fort att åka så vi var framme redan  vid 11.00 och fikade lite i kafeterian innan vi lastade ut och skulle sadla DÅ!!! hände det något som inte fick hända.... jag hade tagit med FEL sadelgjord!!! OMG vad gör vi nu den jag tagit med var ju 10 cm för lång fast lika dan som den han vanligtvis har....

Panik!!! frågade runt lite men ingen hade ju någon så liten sadelgjord så att den skulle passa honom...

Mamma gick upp till stallet  som ligger där bredvid, men de hade ju bara stora hästar och inge ponnygjordar.

Så himla typiskt tänkte vi att åka så långt och ändå inte kunna träna. Tillslut  löste det sig, mamma pratade med en pappa som sa att vi kunde låna deras gjord efter att de var klara. Men det innebar att jag var tvungen att rida i gruppen efter istället bland D ponnyerna vilket kanske inte var det optimala men det fick helt enkelt gå för hoppa några språng ville man ju när man åkt så långt...

Målet med träningen för winston var ju att han skulle få komma in i ett stort ridhus och få se lite tittiga hinder och jag hade verkligen inga förväntningar...  HAN ÄR JU BARA 5 år...

Uppvärmningen gick bra men han kändes som en laddad pistol och han bockade och kickade i varenda galoppfattning. När han blir laddad så blir han det uppåt lisom i stället för framåt om ni fattar.

Jag red som en potta skit (pinsamt) så himla svårt att rida honom när han är sådär som en bomb som när som helst kan explodera. Man faller lätt fram och när det är tittiga hinder hoppar han så stort att det är svårt att följa med och man hamnar lätt före.  På ett hinder ETT GRÖNT VÅGHINDER hoppade han åt sidan och jag drattade, fan va retligt:(

På det stora hela stora är jag rätt nöjd ändå, Visst att de som stod på läktarn säkert undrade vad jag gjorde där men jag vet ju vad vi kan och hur han brukar vara, det här var en helt ny situation för oss och fullt med folk som kollade:P Det brukar ju va folk på tävlingar ochså med detta kändes mer jobbigt liksom.

Efter att D ponnysarna hade hoppat färdigt sin bana så fick jag hoppa några hinder i följd  som en egen lite bana och det kändes bra, de sista sprången gick riktigt fint och han kändes som vanligt igen.


Man kan se det som att det var en riktigt bra mental träning för oss båda två och jag kan lova att detta bara ger mig mer energi att kämpa framåt...



 Robin sa att han förstod att det var svårt att följa med i sprången då han hoppar så som han gör och att han kommer bli en riktigt fin tävlingsponny så det är bara att träna på och ut o hoppa....